Odd Fellow, comfortzoner och luffarslöjd

I början av denna månaden var jag inbjuden till en utav 

Odd Fellows Rebeckaloger

 i Jönköping

 för att "föreläsa" om mitt skapande och visa en del utav mina alster. 

Det var med lite darriga ben som jag gick dit då jag visste att det skulle vara ca 60 damer som skulle sitta och lyssna på mig när jag stod framme vid mitt utställningsbord med mikrofon i handen. 

Jag visste sedan innan att jag hade 20-30 minuter på mig 

och jag hade bestämt att jag skulle prata om min kreativa resa genom livet

 och sedan avsluta med att berätta lite hur jag tänker i mitt skapande 

och vad som är mina specialiteter.

Detta blev en kväll som var så rolig!

Damerna lyssnade tålmodigt :) 

och var väldigt intresserade 

och uppskattande 

av vad jag hade att visa. 

Jag var helt upprymd när jag kom hem och hade lite svårt att somna.

 Inte visste jag att jag trivdes så bra i den rollen att stå att prata inför folk :) 

Ibland är det bra att gå utanför sin 

comfortzon.

I veckan som gick så hade personalklubben på jobbet en prövapåkväll med 

Luffarslöjd. 

Eftersom jag är en nyfiken person så kunde jag inte låta bli att gå. 

Trodde på sin höjd att man skulle hinna med att göra en potatissticka eller så... men Göran Ljunggren, som höll i kursen, var en höjdare på att vägleda oss så vi hann med tre saker på tre timmar. 

Här nedan kan ni se mina resultat :) 

En krok, en brödnagg och ett grytunderlägg 

Utställning i Tibro

 Förra söndagen hade jag min första utställning 

sedan tiden på Mullsjö Folkhögskola. 

Jag fick chansen genom min svägerska att få vara en 

av flera konsthantverkare som ställde ut under en 

skapandegudstjänst i Kyrkefalla Kyrka i Tibro. 

Fotograf Anders Larsson

Dagen var riktigt rolig! 

Att få visa upp sina saker som man har lagt ner så mycket tid på 

och att det till på köpet är uppskattat, den känslan som man känner då är svårslagen. 

Man blir lycklig i hela kroppen. 

Vid såna här tillfällen där kreativa människor, både utställare och besökare, 

samlas på ett och samma ställe så uppstår en sån inspirerande atmosfär, tycker jag. Diskussionerna om hur man tänker i sitt skapande går varma, man ger varandra tips och idéer och kontakter knyts. 

Detta kommer bli en dag som ligger varmt om hjärtat i "Kreativ -utan gränsers", än så länge, ganska korta historia.

Virka smycken

Man kan virka med det mesta:

Garn

Snören

Mattrasor

Plastpåseremsor
Plastband

Pärlor
Hår

för att ge några exempel.

I mitt förra inlägg, där jag visade min virkade matta, 
använde jag den största virknålen jag äger. 
Här under visar jag vad jag har virkat av silvertråd 
med en utav de minsta nålarna. 

Det är det som jag tycker är så häftigt med att virka:

Det 

finns så

 många möjligheter!

Bara fantasin 

sätter 

P. 

Fotograf Anders Larsson

Virkad matta

Fortsätter min lilla repertoar av gjorda mattor. 

(se de andra här och även här) 

Denna gången är det en matta som jag har virkat med

Hooked Zpagetti. 

Ett roligt trikågarn som jag upptäckte för ett halvår sedan

 när jag fick ett nystan av en väninna i födelsedagspresent. 

Trikån är, som jag har fattat det, rester från klädesindustrin. 

Det betyder bland annat att det inte finns hur många nystan 

som helst utav en och samma färg

 utan man får passa på att köpa när det finns, 

vilket jag fick erfara när jag gjorde denna mattan. 

Jag hade tänkt att den skulle vara helt i turkos men när jag i min iver åkte till 

Lerdalaboden 

för att handla fler nystan fick jag tänka om och göra en vit avslutning istället. 

Ibland är det bra att få tänka om för jag tycker slutresultatet blev minst lika bra :). 

Fotograf Anders Larsson

Mönstret till mattan hittade jag hos Kicki och hennes blogg 

Creando, 

så klicka er dit om ni blev sugna på att göra en egen. 

Kika gärna runt på hennes blogg när ni ändå är där för

hon har många roliga och kreativa projekt. 

Detta blev ett inlägg med många länkar, rekord minsann, 

men när jag ändå håller på att göra reklam för olika sidor på nätet 

vill jag passa på att puffa för min egna Facebooksida (Kreativ -utan gränser). 

Klicka på Gilla-knappen längst upp på denna sidan så kan ni följa mig även på Facebook. 

Där uppdaterar jag med nya inlägg, lite kuriosa och annat smått och gott. 

Häromdan skrev jag om en 

utlottning

som jag ska ha framöver. 

Väl mött på ansiktsboken alltså ;)

Tova små bollar -lite enklare

Man kan använda små tovade bollar i många olika sammanhang: 

som halsband, som dekorationer på t. ex väskor och nyckelringar 

och det finns till och med företag som gör mattor av dem. Det är ju egentligen bara fantasin som sätter stopp för vad man kan göra med de små liven :) 

Det finns olika sätt att göra tovade bollar på men jag tänkte att jag skulle visa er ett sätt

 som jag snappade upp ur en tidning som jag hade med mig till Malaysia i våras, som strandläsning. (kommer tyvärr inte ihåg vad tidningen hette 

vilket är riktigt dålig källredovisning, jag vet. 

Det hade aldrig funkat i högskolevärlden, men men....)

 Fördelen som jag ser det med den här metoden är att det är 

lättare att få bollen riktigt rund.  

Det man behöver är:

ull

tesil

såpa

vatten

en liten hink eller skål

Jag började med att rulla ullen lagom hårt runt sig själv, till en fluffig boll. 

Hur många varv beror på hur stor boll man vill ha. Ju fler varv desto större boll. 

Men man kan inte göra den större än att den får plats i tesilen 

utan att ullen pyser över i skarven. 

(ullen i skarven kommer i sådana fall bli ett veck på bollen när den är färdigtovad) 

När ni har lagt den i tesilen och fixat en blandning av såpa och vatten i hinken

  är det bara att börja svinga tesilen runt, runt i hinken. 

Hur länge man ska svinga tesilen beror på hur hård man vill ha bollen. 

Om man vill så kan man ta ur bollen och fortsätta tova i händerna när den har fått sin form för att få den riktigt hård. 

Lycka till :) 

Fotograf Anders Larsson

Sommarprojekt

Eftersom vätterstranden bara ligger ett par stenkast bort 

från där jag bor har det blivit en del 

promenader utmed vattnet i sommar.

 En kväll efter att det hade blåst ordentligt 

gick jag ut och hittade en

 hoper med drivpinnar 

(en smalare variant på drivved, så alla hänger med på vad jag menar).

Jag hade en tanke med vad jag skulle göra med dem 

så jag var glad att jag hittade fina exemplar. 

Tanken var att jag skulle vira garn runt grenarna. 

Och så här blev resultatet.

Detaljer om patchworkmattan

Frågan är om inte detta kommer att bli mitt längsta blogginlägg, all time. Jag har det på känn, nu när jag precis har satt mig för att skriva. Om jag ska förklara det ordentligt så krävs det några rader nämligen.

Förra hösten (första helgen i oktober) var jag, min mamma och min svägerska på

"Möbeldagar i Tibro"

Många utav Tibros möbelföretag har den helgen utförsäljning av möbler, möbeltyger och inredningsprylar m.m. Har ni inte varit där så är detta ett måste! Man kan fynda hur mycket fina saker som helst om man är ute i tid och har lite vassa armbågar :)   

På ett utav ställena sålde de ut möbletygsprover.

(Såna prover som man brukar se i tygaffärer på tyger som är beställningsvara.)

Tygbitarna som är ungefär 40x35cm, låg där och bara väntade på att bli använda till något,

men till vad?!? Det visste jag inte riktigt när jag såg dem,

men hjärnan började gå på högvarv direkt. Till slut föll polletten ner!

En matta skulle det ju naturligtvis bli.

Med de andras hjälp plockade jag ihop ett gäng lappar som harmoniserade med varandra.

Väl hemma igen började jag snickra ihop mattan sakta men säkert. Jag började med att sy ihop lapparna till den storleken jag ville ha. För att få en känsla av tyngd och att mattan skulle kännas lite tjockare inhandlade jag bordsfilt och lade det som mellanlägg. Till baksida använde jag ett grönt tyg som låg och "skräpade" här hemma i tyghyllorna.

Till slut var det dags för finliret.

För att få en kontrast i alla nyanser av brunt, det svarta och det beiga förde jag in del detaljer i petrol. Dels så broderade jag med snärjstygn runt vissa utav rutorna och med hjälp av en vän som är sömmerska så löste vi kanten runt själva mattan. Kunde för mitt liv inte komma på hur jag skulle få till snygga hörn :).

Och som ni ser så kuuunde jag ju inte låta bli de virkade dukarna denna gång heller. Att det kan vara så svårt att låta bli dom? Pjaa, det är riiktigt svårt, de får hänga i ett tag till ;)

Här är resultatet ännu en gång. Jag måste; för min egen skull; köra en repris av den.

Kanske är det nån typ av separationsångest :)

Eftersom det tog så lång tid att göra den ( inte om man räknar effektiv tid men med alla funderingar och all tillmogningstid) så har den varit med mig länge och så är det bara slut på stört genom fotograferingen och blogginlägget.

Jag gjorde den inte för att jag skulle ha den till något speciellt utan jag var bara nyfiken på om det skulle funka att göra den på det sättet som jag hade förutsett i mitt huvud så därför ligger den så fint ihopvikt i min pysselskrubb.

För er som undrar så är fåtöljen från MIO och heter Life.



Fotograf Anders Larsson